Giriga makthavare 2006-04-12 13:00

Dekadansen – ett faktum !

Nu står fallskärmar, pensionsöverenskommelser, lön utan arbetsplikt och andra ”förmåner” som ”spö i backen” när politiska makthavare har fått nog och inte ”orkar” med mer. När de inte får som de vill i maktens korridorer tar de, som det tycks, den lättaste vägen ut som för det mesta är kantade med förmåner. Förmåner som för den ”vanlige” låglönetagaren kan liknas vid en lottovinst och i den flesta fall har sådana belopp att nivån överstiger vad den ”vanlige” låglönetagaren kan tjäna under ett helt arbetsliv.
Jag trodde på makteliten när de under nittiotalets, charlatanernas årtionde, oräkneliga fifflerier blev lovade moral- och etikutredningar som skulle leda till spelregler för alla de som inte kunde skilja på ditt och mitt. Nu upprepas samma visa igen med den enda skillnaden att medborgarna blivit passiviserade och knappt höjer ögonbrynen när det handlar om fiffleri i mångmiljardklassen.
Bedrev ni politiker en slags psykologisering av medborgarna där vi skulle tro att ni tog krafttag mot fiffleri och mygel och ett återupprättandet av moral och etik?

Förklaringar från makteliten inom politik och näringsliv är för det mesta att vi de utvalda kommit efter i lönenivån internationellt och att politiskt arbete är 24 timmar om dygnet arbete? Har näringslivets chefer någonsin tänkt på vem det är som skrapat ihop de mycket höga vinsterna i företagen? Har ni någonsin upplevt en arbetsmiljö som slitit ut ryggar, axlar, händer, leder och mycket annat som om de uppnår pensionsålder i många fall får leva som delvis handikappade och inte kan skörda frukterna av ett helt livs arbete där de hjälpt till att bygga landet med all den social trygghet vi medborgare får ta del av. De har ingen guldkantad trygghet med optioner, overkligt höga pensioner, avgångsvederlag i mångmiljonklassen som dessutom betalas ut utan arbetsplikt. De får nöja sig med smulorna som eventuellt kan komma från det nya frälseståndets dignande bord. Blir de så skadade i sin arbetsmiljö att de får bestående men för ett liv av hög livskvalitet återstår endast en plågsam kamp mot den byråkrati som har beslutanderätt om de är sjuka eller har en arbetsskada.

Politiska makthavare är faktiskt valda av folket. Ett folk som inte i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att politiskt arbete skulle bli en slags dröminkomst för den politiska makteliten. Anställda inom sjuk- och omsorgsvården som sliter ut sina ryggar i förtid, handelsbiträden som förstör sina axlar och armar när de hanterar flera ton varje dag i bland annat utgångskassorna. Fabriksarbetare, byggnadsarbetare, med flera, som har höga olycksfallssiffror, många olyckstillbud, olyckor som resulterat i dödsfall och många fler yrkeskategorier som har ett gemensamt, de blir pensionerade först vid 65 års ålder och får då en pension som i bästa fall motsvarar 50 % av inkomsten när de arbetat. De har inga andra fallskärmar än den lagstadgade uppsägningstiden, de har inga pensionsavtalssystem som ger dem tillskott vid pensioneringen och mycket annat som det nya frälseståndet har som grädde på moset.
Var det denna utveckling som vi tänkte sig när vi gick till val och såg till att arbetarna fick den representation i beslutande församlingar som skulle garantera etik, moral, rättvisa och mycket annat som antagligen kommer att stå på affischerna ju närmare valet i september vi kommer. Snart är vi medborgare attraktiva i en månad sen tar det 4 år innan vi är det igen
Jag har medvetet valt att beskriva inkomsttagare som låglönetagare respektive höglönetagare eftersom en höginkomsttagare med skatteplanering och andra avdragsfinesser kan gradera ner sig till låginkomsttagare och kanske komma i åtnjutande av samhälliga bidrag. Därför blir hög respektive låglönetagare ett mera rättvist begrepp.

Vad vi än väljer i september så bör vi komma ihåg:
Väljer vi rött får vi tre partiprogram på halsen varav det minsta kommer att kosta skjortan i händelse av seger. Det finns mycket under vår himmel som kan skatteväxlas. Skatteväxlingar som för det mesta gör livet mycket dyrare för medborgarna och speciellt för de som redan har det ekonomiskt svårt.

Väljer vi borgerligt får vi fyra partiprogram på halsen.
Innehåller något av dessa 4 partiprogram en samlad kamp mot fiffleri och ekonomisk brottslighet? Innehåller något av dessa 4 partiprogram något om ett samlat grepp när det gäller återupprättandet av etik och moral?

Innehåller något av alla dessa 7 partiprogram något om att avskaffa fallskärmar, orättvisa pensionsavtal, höga bonusar, tvivelaktiga höga avgångsvederlag, och innehåller något av dessa 7 partiprogram några förslag till att vi får ett rättssamhälle som medborgarna kan känna trygghet i och mycket annat som har stor verklighetsanknytning?

Till sist är min undran: Hur många reträttplatser har kommun och landsting undanstoppade för de som av någon anledning gått ifrån sina ”förtroendeposter” och hur många finns det som lever ett ganska bra liv med höga månadslöner utan arbetsplikt och vad kostar detta medborgarna, samt hur stora framtida pensionskostnader har kommunen för alla de som kan erhålla och har gräddfilspensioner?

Bertil J. Larsson